.138
>> världens finaste <<
.137
Kommer på mig själv på att nynna på den här låten. Promenerar till och från skolan istället för att åka spårvagn, sätter solglasögonen på huvudet och lägger undan vinterjackorna för förvaring. Det är vår nu. Man hör det på fåglarna, man ser det i rabatterna, och man känner det när man promenerar på asfalten. Vägen in i framtiden börjar lysa starkt, men man är ännu inte tillräckligt nära för att veta när vägen delar sig, när den tar slut eller om man i tid kommer att inse när man har gått vilse. I dag är det exakt tre månader kvar tills jag tar studenten (!!!), och jag kan inte sluta fantisera om parkhäng och promenader och turer med cykel.
Ringfinger
Ingenting särskilt, bara en ring och ett finger jag gjorde till Filip i julklapp.
Nyår 2013
Var för full för att fota fyrverkerier, var för full för att ha medvetandet på rätt plats och var för full för att hålla mig vaken. Jag missade förmodligen mycket roligt och fint och det är något jag är väldigt besviken över nu i efterhand, men jag var i alla fall väldigt glad innan jag somnade. Även fast mina minnen från nyår är fattiga och oklara, var väl det något gott det med. Hoppas alla ni andra hade det bra, och håll tummarna för att 2014 får oss att leva och må gott!
Hår och päls
.133
Jag bytte mitt 30mm f/1.4 objektiv mot Livias 50mm f/1.8 som jag trivs mycket bättre med. Trots det gör jag inte så mycket mer än sånt här. Det blir mest att sova under täcket och skura köksgolvet och övningsköra och kanske ta en och annan öl. God fortsättning eller nåt.
Varmt
snön. redan smält.
7
Berätta om en av dina favoritplatser.
Jag är inte så bunden till platser. Tycker om extremt olika ställen beroende på vilket humör jag är på. Gillar Majorna allt som oftast, även fast jag inte tänker på det. Jag tycker att solen skiner lite extra där, löjligt nog. Jag tycker om Emmaboda för bra minnen, Williams hus (hans rum) av samma anledning, tystnaden på Lindholmen när man tar färjan över dit en sen kväll. Jag tycker om att promenera via Kvilletorget (Hisingen) till Linn och att ligga i min mormors säng och lukta på mjuka, nytvättade lakan. Jag gillar att ligga jämte Ellen, spelar ingen roll vart eller när eller hur.
Mest tycker jag kanske om spårvagnssäten, de i de näst äldsta vagnarna som är placerat lite avskilt och tryggt. Jag gillar i regel lite mindre utrymmen som är ganska röriga. Jag känner mig hemma och trygg då, och det är väl det ända som krävs för att jag skall uppfatta en plats som extra behaglig och speciell.
6
Berätta om bloggarna du läser.
Jag läser nästan inga bloggar, i alla fall inte regelbundet. Min internet-användning begränsar sig ganska starkt till att kunna använda det som ett dokumentationsmedel - fyllt med dokument som aldrig kommer försvinna. Det är lite läskigt, men praktiskt. Dock gillar jag Frida Vega's blogg, för att hon är smart och duktig och inspirerande.
Att begära tre systrar
Föreställningen började vit och tyst och slutade i ett kaotiskt darrande rivningsprojekt. Jag älskade den här pjäsen. Den var stark, svag, skälvande, berörande och aggressiv. Den var punk. Den fick publikens känslor att stå på sin spets. Antingen chockerade, roade, eller obekväma. Den stod för all den öppenhet jag alltid trånar efter att få se mer utav, men aldrig riktigt får. Den öppenhet som gör att jag själv kommer på en mängd med idéer jag vill genomföra, fastän kanske inte alla blir av. Just den sortens känsla. Att vi har den stora makten över våra egna liv. Och så en liten extra eloge till den vackraste mannen av alla: Jesper Odelberg. Jag har alltid älskat honom, varför vet jag inte riktigt, men jag tror att en betydande faktor är att han har medverkat i filmen Livet är en schlager. Den filmen älskade när jag var liten. För övrigt var Att begära tre systrar en mycket bra pjäs. Tack.
5
Berätta om vem du var för ett år sedan.
I december 2012 hade jag vitt hår och drömde om vår och frihet. Jag var 17 år och gick inte på krogen i samma utsträckning som jag gör nu, istället var jag desto mer full hemma istället. Ofta med Pippo. Hon och jag brukade fantisera om våren och äventyra genom spontana rackartyg för att förgylla mörkret med roliga minnen. Precis som de flesta stunder i livet var det en trevlig men samtidigt otrevlig tid beroende på olika faktorer. Jag mådde väl inte så bra men Pippo fick alltid upp mig med hennes vettiga livssyn.
4
Berätta om en person du beundrar.
Den personen är min mormor. Hon är stark, tillgiven, kärleksfull och omtänksam. Hon sätter alltid andra i första rummet. Hon vågar stå upp för alla förutom sig själv. Jag beundrar henne för hennes hjältemod och hennes fina gester, oavsett om det är för att klämma sönder en geting som är på väg att sticka ett barn eller göra en överklagan på en dom. Min mormor är en så himla förnuftig person. Hon har gett mig mycket. Allt positivt jag har med mig från min barndom kommer ifrån henne. Hade hon bara gjort sig själv lite mer rätt så hade sorgerna kanske inte blivit så stora, men jag tror verkligen att hennes lycka är andras lycka. Jag älskar henne. Dagen hon dör, den finns inte.
.126
Från en fredag i Angered och en måndag på Järntorget.
3
Berätta om din bästa vän.
Jag vet inte om jag kan kalla min bästa vän för just en bästa vän. Hon är mer som luft eller vatten, - nödvändig för att överleva. Vi började i samma klass den dagen vi började mellanstadiet. Det var för åtta år sedan. Jag har skrivit ett par inlägg om henne på den här bloggen, men aldrig kan det bli nog. Hon är nog den smartaste människa jag vet. Jag tror att hon är övernaturlig. Hon förstår människor på ett sätt som jag inte vet ifall det finns någon annan som gör. Hon förstår mig innan jag gör det, och hon vet vad jag tänker innan jag vet det. Hon är nog den enda som jag verkligen lyssnar på. Till en början brukar vi skilja oss åt ganska mycket, men till slut så inser jag alltid att hon har haft rätt hela tiden. Och det gör att jag aldrig kommer tröttna på henne, för hon lär mig alltid något nytt. Hon är som en egen liten planet.
Just det, hennes namn är Ölen Kriminellen Camitz.
2
Berätta om staden du bor i.
Göteborg har omgivit mig i alla riktningar förutom uppåt i 18 år. Staden kan vara ganska trevlig men den känns som gjord för rastlöshet, ändå har jag inget annat att jämföra med. Jag har inte ens bytt bostad en endaste gång. En del av Göteborg sitter inpräntad på min arm, och det är Majorna. I Majorna bor min mamma och i Majorna har jag kunnat må ganska bra genom åren. Stadsdelen har ibland fått agera som någon slags trygghets-oas för min del. På skolorna som jag har gått på bodde de flesta barnen i Masthugget/Linné, men de som bodde i Majorna har jag alltid värderat lite högre på något vis. Jag har funnit de mer intressanta och jag har insett att de jag har känt därifrån har varit mer speciella. Jag älskar Göteborg väldigt mycket, främst för det emotionella värde som staden inrymmer, men jag är jävligt sugen på att resa mig för att gå nu. Jag behöver lite upptäckar-lust och behov av att läsa på gatuskyltar. Jag behöver tveka vilken linje jag ska ta för att komma hit eller dit, jag vill inte längre leva på rutin, för rutiner, det hatar jag.
