/zoner

thåström som pappa fick mig att lyssna på, självklart genom ebba grön, imperiet och rymdimperiet. lyssnade på honom för rösten, musiken, känslan. för att jag älskade punk och thåström en gång hade befunnit sig i punkvågen.

2. Finaste kärlekshistorien du har varit med om/hört om?

hmm, en grej min vän var med om tror jag. jag har skrivit om det i min bok som jag just nu skriver. vill inte gå in på händelsen i detalj för den är rätt privat.

 

olika. min mamma och jag förstår oss inte på varandra men min pappa är nästan så bra en förälder kan bli. vi umgås kanske lite väl lite, men vi delar humor och intressen (förutom fotboll) och är ganska förstående och lugna båda två, tillskillnad från min hetsiga mammi.

 

när den äckliga verkligheten känns bra. eller svart magi kanske. eller spårvagnar, åskknallar, eller att sova nära någon man tycker om och som inte snor ens täcke.

 

resa och uppleva så mycket som möjligt att jag en dag kan hitta en plats som känns som min.

 

hon är bäst. hon är bäst för att hon: förstår, är klok, får mig att skratta så jag får kramp eller gråta så jag skakar eller längta och sakna henne så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till, inte har några fördomar, är vackrast i världen men inte vet om det, låter mig dela allt med henne, aldrig talar illa om någon, har det största hjärtat som finns (och jag får bo i en liten vrå där), är rå på ett bra sätt, har bästa familjen, är generös, lojal och ärlig, får mig att må bra och skulle aldrigaldrig svika och har alla andra bra egenskaper som finns. hon är den första och kanske den ända jag skulle säga allt till.

 

känslor inspirerar mig. känslor och intryck.

 

till min säng.

 

alla gånger jag har varit med mormor. kanske när jag lärde mig läsa (mina kusiner norrifrån var på besök och jag försökte stapplande kolla på mjölkpaketet och vips så löste sig hela bokstavspusslet och jag läste hela baksidan av mjölkpaketet. det må ha tagit tid men jag gav aldrig upp), när jag alltid spelade piano när jag var liten och momor sade att jag var 15 gånger bättre än henne (nä nu gråter jag) fast hon är bäst i världen och ingen sjunger eller spelar som henne (och nu kan jag inte spela längre) eller när mormor lärde mig 'vem kan segla förutan vind' och jag grät hulkande tills jag var helt torr på tårar för att mamma låg på sjukhus men så sjung jag fel och mormor och jag skrattade mitt i allt.

 

generellt sätt bättre än vanligt just nu, men behöver mer solljus för i solljus finns d-vitamin och det motverkar depression. just precis nu är jag dock ganska otålig och gråter över vad jag just skrev om mormor och kanske blir det som när jag var liten: att jag alltid grät mig till sömns om söndagarna när jag hade träffat mormor för att jag aldrig vill att hon ska dö och det får hon heller inte göra. det kommer hon inte göra. kanske hennes skal, men aldrig hennes själ. hon bor inom mig.

 

tror ärligt talat det är alkohol. eller kanske att bjuda andra människor på saker. eller loppiskläder.